måndag 26 januari 2009

Kiura min Vän



Det finns vänner som är kantstötta men ändå försöker göra rätt utifrån sin egen kapacitet. Vad gör vi med dom? Ska vi stena eller kanske rent av bara hänga ut dom på torget så får omgivningen dömma?
Om vi skulle använda oss av ovan alternativ; vad händer då med oss när vi hamnar i situationer där vårt sociala arv har komandot?

Kiura, vi gjorde inget fel och allt var ett lojalt givande och tagande, ingen kan ta det ifrån oss. Felet vi gjorde var att vi bad "krokodilen ta oss över ån". Jag älskar dig för den du är, tack för att du bjöd in mig i ditt goda hjärta. Tack för dit stöd, din stora portion humor och energi att gå vidare i min svåraste period i livet när min Mami låg inför döden. Tack för att vi är lika.